Det verksamma bedjandet

Det substantiella bedjandet,

den verksamma bönen

är det bedjande och det bönearbete

som söker Herrens sak,

hävdar sannfärdighet,

och uttrycker all slags ödmjukhet

inför Herrens omutliga ord och vilja.

Ändens dagar, 

att stå redo som vittnen

Korset säkrar ordning

Korset för till ordning. Korset korrigerar, talet om korset är omvändelsens ordning. Korset anger ordnandets ram och bestämmer dess utseende. Det utgör oundviklig referenspunkt och definierar skiljet mellan det som är heligt, passande för Himlen, och det som hör jordebundenheten till och därför aldrig kan uppleva Himmel. Himlen är full av Lammets härlighet, utgivandets och offervillighetens härlighet. Han, Herren Jesus, fortsätter där sin prästuppgift, i ivrigt bedjande, för att frälsningen ska nå sin fulla utgestaltning i församlingen.

Gud har bestämt referenspunkt för vart verk, han har talat genom Sonen - Hebr 1:2. Aposteln Paulus slog fast måttet för den apostoliska ordningen med ett kärvt "jag vill inte veta av. . .". "Jag vill inte veta av något annat än Jesus Kristus och honom som korsfäst." 1 Kor 2:2. Korset, Kristi kors, utgör bedömningspunkt för var företeelse bland Guds folk. Utifrån denna punkt bestäms hela återupprättelsen. Med hjälp av korsets realitet måste var företeelse mätas i de sammanhang som hävdar rätt att bära Kristi namn.

Den profetiska verkligheten manar församlingen till trohetens perspektiv och återför henne till sannfärdighet inför gudsordet. De män som står upp för att representera den profetiska dimensionen präglas främst av den nykterhet som Herren föreskriver som motmedel mot den hysteri som tidens slutavsnitt utmärks av. Återupprättelsen sker efter profetiskt mått, ett mått som står renat från tidens anda - dess överdrifter, dess osaklighet, dess övermod och dess falskhet.

Profetism rör sig i de absoluta värdenas sfär och återerövrar möjligheten till verklighetsförankring. Profeten hävdar sannfärdighet och ödmjukhet som nödvändiga för verkligt vittnesbörd. Den profetiska församlingen skapar ett upprättelsens klimat i vilket mogna män förkunnar omvändelsen som enda möjlighet till frälsning. Pilgrimsfolket bryter med sitt stilla väsen av mot det överdåd och den partykultur som etablerats för att efterapa Guds härlighet. Pilgrimsfolkets tro är salig förväntan inför Konungens återkomst och den står som skiljemärke mot anspråkstron, den tro som tar djärva tag om Bibelns texter och gör dem till verktyg för mänsklig ambition.

Återupprättelsens faktum står fast, dess löfte garanteras av Livets Herre.

Han, Herren Jesus, kommer åter. . .

Lars Widerberg

Ta vart ting till Guds tron

Några vägval

Några vägar att gå.

Några sätt att hantera Ordet.

Några sätt att förhålla sig till Guds närvaro.

Att söka omforma gudsordet, till köttslighetens förmån.

Att bortförklara omvändelsens möjlighet.

Att neka sig människovärdets upprättelse.

Att avvisa Herren Jesu försoning.

Att vända sig bort från Korsets utmaning.

Att söka bryta udden av sanningens omutlighet.

Att inte acceptera Gud som personlig närvaro.

Att inte bry sig om att han, Herren, råder.

Att tro, att hoppas, att han till slut håller tyst.

Att böja sig för Guds texter, med dess eviga värden.

Att vandra med försoningen som kallelse och uppdrag.

Att förvalta arvet från väckelsernas tider.

Att låta omvärlden möta den renhet som Kristi väsen bär.

Att låta moderna människor möta sannfärdighetens dimension.

Att stå profetiskt sinnad, i förväntan inför Kristi återkomst.

Att begynna be utifrån Herrens synsätt.

Att fortsätta be i hans sak.

Att inte upphöra att be med allt förstånd,

all vånda och allt hopp.

Allt detta, därför att Gud är...

Allt detta, därför att Gud är sannfärdig...

Allt detta, därför att Gud är evigt omutlig...

L.W.

Anden och Ordet

Gudsordet klarar sig inte utan Guds Ande.

Den Helige Ande klarar sig inte utan Ordet.

Dessa två går alltid hand i hand.

Förkunnare och profeter klarar inte uppdraget utan dessa två kompanjoner - Anden och Ordet.

Där dessa två, Anden och Ordet, verkar samman, finner man Liv och Frid.

Där dessa två, Anden och Ordet, verkar samman, finner man sannfärdighet.

Där dessa två, Anden och Ordet, verkar samman, finner man Guds eget liv.

Köttets sinne är död, medan Andens sinne är liv och frid. Rom 8:6

L.W.

Bönearbete i vänskapens goda ljus

Bär varandras bördor, så uppfyller ni Kristi lag.

Gal 6:2

Bedjandet är ett lagarbete, en föreskriven regel.

Så uppfyller var lärjunge Herrens regel för gudsfolkets varande och verkande.

Man frågar "Varför ska man be?" Ett av de många svaren måste bli ett "samhörigheten hävdas och stärks genom att man tar sig an varandras bördor".

Bedjandet är ett lagarbete, ett sätt att visa praktisk evangelisk omsorg. Om Herren lovar bönhörelse, kan vi tillsammans rå på den hårda verklighet som Guds fiender har arrangerat för, i allas våra sammanhang.

Vårt bedjande blir aldrig perfekt, om ens någorlunda funktionellt.

Därför är det så ordnat i Himlen, att två tredjedelar av gudomen, Jesus Kristus och den Helige Ande är kontinuerligt upptagna med bedjandet - inte just bara då och då.

Rom 8:26, Hebr 7:25

Bedjandet konstituerar Himlens väsen. Bedjandet styr Himlens agerande i smått som stort. En rad otäcka, svårbemästrade frågor hänger redan i luften efter sådana uttalanden. Faktum kvarstår: Om Himlen alls agerar, så företas vart sådant ingripande på bönearbetets bas.

Därför kan vi med frimodighet ta oss an uppdraget: "Bär varandras bördor".

Detta uppdrag är i långa stycken ett lagarbete, en gemensam ansträngning.

Bedjandet är ett lagarbete, styrt av viss regel - regler som utestänger köttslighetens ambition och som öppnar för det andliga mognandets samarbete.

Bedjandet är ett välkommet arbete - Himlen, Tronen, välkomnar var enkel ambition som formas till ord och fraser, somligt opolerat och taffligt, somligt närmast poetiskt uttryckt.

Bedjandet är ett det varma hjärtats och de många tårarnas arbete, ett omsorgens förnämligaste uttryck.

Låt oss pröva att bära...

Låt oss pröva att be...

Lars Widerberg

I väntan på text