Herrens lyfta arm
Herrens lyfta arm
"Vem trodde vår predikan,
för vem var HERRENS arm uppenbarad?"
Jes 53:1
Vem begriper? Vilka är de som tar fatt i det predikade gudsordet, de genuint goda nyheterna?
Vad består dessa ting av, som ligger fördolda i utsagan om Guds arms uppenbarande?
Vilka är de som med respekt och villighet låter sig grävas ner i gudsordens goda utsagor?
I våra dagar låter Herren ta fram och meddela ett privilegium av särskilt slag - "den lyfta armens privilegium". Herren Jesus lät dessa särskilda ord ur profeten Jesajas förnämligaste text drabba i en situation, vilken strax skulle leda till hans död på Romarnas kors och till den uppståndelse som före tidens begynnelse var planlagd i Himlen - en överenskommen utgång bestämd och fastlagd mellan Fadern, Sonen och offervillighetens Ande. Sammanhanget återfinns att läsa i aposteln Johannes evangelium, det tolfte kapitlet, med fokus i vers 38.
Den tidens främste såg ingen annan väg att säkra sin position bland Israels folk, inget annat sätt än att låta Romarna korsfästa Guds Son. Naturligtvis hade de ingen förmåga att förutse uppståndelsens faktum och triumf. Ordet om den lyfta armen placerades av Guds Ande mitt uti det grymmaste motståndet. De lärde förstod sin situation: "Ni ser att vi inte kan uträtta något." "Därför måste vi göra oss av med denne upprorsmakare, vilken alls icke passar in i vår modell."
Joh 12:19
Knappa veckan före Jesu offerdöd, hade vännerna, de stilla i landet, samlats för en festmåltid - den sista. Maria tog fram sitt oljehorn och smorde som till begravning. Lazarus var där och vittnade om uppståndelsens omutliga faktum - och han var beredd att dö en gång till för vittnesbördets skull. Herren Jesus förmedlade till dessa sina verkliga vänner orden om "vetekornets lag" - den livets märkliga regel att tillämpas där all ondska verkar med all mobiliserad tarvlighet.
Joh 12:24
Samma ord, samma privilegium, öppnas i dessa dagar för vänner och lärjungar att leva under, då all världens ledarskap söker mota och stänga för Guds profetiskt fastlagda ord, för löftena om Herrens återkomst och davidsrikets återupprättelse.
Samma ord, samma privilegium, öppnas i vår samtid för vänner och lärjungar att leva under, då kyrkostrukturernas strängt positionerade ledarskap avvisar och förkastar gudsordet - i synnerhet de ord vilka motsäger deras samlade uppfattning om Guds texters praktiska tillämpning - detta för att finna passande samstämmighet med omvärldens kärva klimat.
Medelst detta sökande efter anpassning önskar man säkra den autonomi och den frihet som styresmän, tillika upprorsmän, med desperation under vart tidevarv har sökt skaffa sig. Man identifierar sig sist och slutligen med resandet av Babel med dess torn och med dess fundamentala trots. Inledningen till Davids psalmer mäter, väger och diskvalificerar detta trots och dess evigt fastställda slutpunkt i de kärvaste små satser. De rättsinniga grönskar - i Kristus. Dessa som föraktar rättsinnet pustas bort med Guds blåsväder.
Att reducera eller att söka fullhet
Bland de lärde använder man ofta, och detta i en rad vitt skilda sammanhang, begreppet "reduktionism". Ordet beskriver den inställning som låter sig nöjas med ett "mindre", ett "mycket snävare", i stället för att ge sig hän åt sökandet efter fullheten. Frälsningen och dithörande ting ställs under denna fördärvliga princip och placerar, därtill med knapphet, de nyomvända strax innanför porten till Himmelriket - och söker få oss att tro att det räcker.
Vi hamnar omedelbart i motsägelsernas sankmarker och finner alla dessa förment kristna som hellre lierar sig med världens ståndpunkt och söker ett trångt inomvärldsligt förverkligande av evangeliets löften. En variant på temat återfinns bland de många falska profeter som utlovar väckelse inom snaraste framtid, "från Ystad till Haparanda", eller som en "Andens tsunami" inom de närmaste åren. Tidsaspekten har sedan lång tid gått ut för båda dessa "profetord" - och man borde ställa dessa män och deras efterföljare inför faktum; lögnaktighet i Guds namn, inget mindre än hädelse mot Sanningens Ande.
Båda dessa ytterligheter står som motsägelser till privilegiet - Herrens hand lyfts mot varje företeelse som hanterar gudsordet med stormodighet, med lögn, med det reducerande till förment gripbara termer som det köttsligt styrda sinnet önskar sig. Herren refererade i Johannes text till profeten Jesajas ord om "Den lyfta handen". Reduktionismen, reducerandet, minimerandet står Herren emot. Reducerandet rövar den fullhetens frälsning som Fadern har förberett i Kristus. Privilegiet, den lyfta handens privilegium, är tänkt att stå uppenbarat för att användas i de kärvaste av kärva dagar.
Profeternas ord är ämnade att läsas på tvärs mot reducerandets förfärande hållning och konsekvenser. "Vem trodde..." "Vem tror..." Ska Herren verkligen finna tro när han återvänder?? Jesus ställde upp dessa drastiska frågor då han just hade talat om bedjandet och den envishet som lägger kraft bakom böneorden - detta i samband med bilder, vilka refererar till återkomsten och den rätt och rättfärdighet som Gud själv står för och som han söker, söker både bland de heliga och bland hedningar. Återkomsten handlar om rätt, rättskipande och rättsinne. Den lyfta handens privilegium handlar om rätt, rättskipande och rättsinne.
Luk 18:8
Profeternas ord är ämnade att läsas på tvärs mot all världens övermod, dess tarvlighet och dess tvetydigheter. Herren leder dessa gamla profeter till att använda kodspråk, ett ordens samtidiga döljande och uppenbarande, vilket provocerar till dubbelhet bland dem som i sitt inre har gjort sina val och i det yttre ännu tycks stå för rätt och rättsinne.
"Herren ska för andra gången räcka ut handen för att friköpa en rest av sitt folk, som är kvar från Assyrien..." Assur representerar i profeternas ordbok det övermodets reducerande som aktar för intet den rätt och det rättsinne som Herren älskar. Assur representerar i profeternas ordbok den makt som är verksam bland oss alla för att reducera vår himlasyn till ett absolut minimum. Men, Herrens profetiskt fastlagda ordning tilltalar var sådan makt med ord som hänförs till den lyfta armens privilegium.
Jes 11:11
Vi gör alla väl i att låta vår utblick och vårt bedjande föras in under den Lyfta Handens privilegium.
Vi har alla rätt att hävda den Lyfta Armens privilegium.
Vi måste alla låta oss drabbas av denna Guds Arm, för att därmed föras till det rättsinne och den ödmjukhet som hör till den Lyfta Handens privilegium.
Dessa våra dagar, med dess totala reducerande av både sannfärdighet och ödmjukhet, ropar på ett bönefolk som förstår sig på tiden och som klarar att bedja rättsinnigt till förmån för Herrens sak.
Låt oss söka den sannfärdighet och den stillhet som passar för Guds folks dyrt köpta privilegium.
Lars Widerberg
-- -- --